Med Puck bland folk och älvor

"Gosse lille, jag på ditt öga droppar trolldomsmakt ur blomsterknoppar. Då du vaknar, kärleksiver ingen ro dej mera giver"

Mitt i sommaren dök vi upp i Hembygdsparken i Ängelholm med Shakespeares härliga och högst speciella komedi, En Midsommarnattsdröm.

Vårt framförande följde inte "studentspexets regler", för denna pjäs är redan en spexig historia. Till mycket stor del använde vi Shakespeares sköna språk med blandade versmått, men vi kortade av textpartierna och lade in en hel del sånger med nyskrivna texter.
 

"Så tolkade vi Shakespeare på vårat eget sätt. Med en jättegammal komedi vi spexat rätt och slätt!"

Puck är ett mystiskt litet skogsväsen och är älvkungen Oberons tjänare.
Älvdrottningen Titania är Oberons gemål. Hon styr över älvorna.

Handlingen börjar i hertig Teseus palats i Aten, staden han härskar över. Den fortsätter i skogen, där kung Oberon styr.
Hos hertigen finns en ämbetsman, som heter Egeus. Han är mäkta förgrymmad över att hans dotter Hermia förälskat sej i en viss ung ädling. Egeus har tänkt sej en helt annan svärson ...

"Du, du, Lysander, smusslade
verser till Hermia och du sjöng kärlekssånger under hennes fönster i månskenet och gav henne kärleksskänkor. Buketter och konfekt  och annat strunt och ringar av ditt hår och bjäfs och annan grannlåt  som frestar hårt en oerfaren ungdom."
 

Hermia: "Men jag ber ....." Egeus: "Nu är du tyst, jänta"

Det är rätt krångligt med kärleken för våra fyra ungdomar och allt krångligare blir det under midsommarnatten.
Hermias far har lovat sin dotters hand till Demetrius och denne har tackat ja, trots att han är förlovad med Helena. Den stackars flickan älskar sin fästman och den unge Lysander, han älskar Hermia ....







Hertig Teseus ska i morgon gifta sej med Hippolyta och vill dra sej tillbaka, sedan han lyssnat på sina undersåtars bekymmer.
Teseus: "Kom, min Hippolyta, kom min älskade ..."
Hippolyta: "Ja, min vän, vi har annat att bekymra oss om inför morgondagen. Men jag tycker faktiskt synd om ungdomarna ..."

Solen går ner och älvorna vaknar. Till skogen kommer även de kärlekskranka fyra ungdomarna från staden, men de blir trötta och somnar. Dessutom kommer ett gäng hantverkare.  Mycket kommer att hända i skogen denna trolska sommarnatt...

Älvkungen och Älvdrottningen råkar vara ovänner och beskyllningarna haglar. Det handlar om svartsjuka.

Oberon: "O blygs du ej, Titania, att så min vänskap för Hippolyta förtyda, då själv du vet att Teseus du älskar."
Titania: "Vad sa jag!  Du är svartsjuk."
Oberon: "Och vad är då du, min kära Titania!"
Titania: "Jag går. Här kan man inte vara."

"Gott, gå din väg, men du slipper ej ur skogen förrän jag har tuktat dej!"

"Puck! Kom hit! Nu ska du hjälpa mej. Bort i väster växer det en liten blomma, purpurfärgat röd. Den kallas Kärlekens tidsfördriv. Gå och plocka den. Om saften droppas på ögonlocken på någon som sover, blir både man och kvinna älskogsyra när dom vaknar och häftigt förälskade i den första varelse dom ser: en hare, en varg, en otäck babian.
Gå och plocka denna ört och kom igen med den. Jag smyger mej på Titania och dryper saften på hennes ögon. Med en annan ört kan jag sedan lösa upp denna trolldom när jag vill. Stick iväg nu snabbt och hämta blomman..."

När Puck utfört sitt ärende, stötte han på en märklig skara karlar från staden. De skulle repetera en pjäs. En av dem, vävaren Niklas Botten, studerade sitt manuskript noga och märkte inte att den spjuvern Puck förvandlat honom till en åsna....

Samma mystiska saft som Oberon droppat på Titania droppar Puck på den sovande Lysanders ögon. Men det var fel !!  Lysander vaknar och får se Helena och blir blixtkär.

"Helena, du mitt liv, min själ, min kärlek"

Nu kommer Demetrius och får se Helena. Han har också fått av Pucks droppar och det var ju meningen.

"Oh Helena, du sköna, kom i min famn ..."

Nu blir det laddad stämning! Båda männen vill plötsligt ha Helena.
Demetrius: "Helena, jag älskar dej"
Lysander: "Så det säjer du ... svekfulla velande typ. Ska vi slåss?"
Demetrius: "Gott. Kom. Du vet inte vad du ber om, du lille smilfink. Det blir inte mer än slarvsylta kvar av dej!"
Lysander: "Åh, ljuva Helena, du måste tro på min kärlek."

Demetrius: "Så låt oss slåss om Helena. Jag borde ha dödat dej för länge sen."

Helena: "Vad är det här för trams? Nu begriper jag. Ni driver med mej båda två.  O spott och spe!  O Helvete! Jag ser att ni mej gäckar för att roa er. En stor bedrift av mannasinnen höga att pressa tårar ur en flickas öga.  Fy!"

Hermia: "Ve mej! Du gycklerska, du blomstermask. Du kärlekstjuv. Kom du nattetid och stal min älsklings kärlek?" 
Helena: "Var är din blygsamhet, Hermia? Din jungfrurodnad? Se till att inte tappa stilen, syster! Skäms du ej? Fy, fy du falska själ!"

"Kolla, nu börjar tjejerna bråka ...."

Puck: "Min kung. Låna mej ert öra så ska ni nåt lusteligt få höra. Jo, det kom en fjollig man och jag förvandlade honom till en åsna. Sedan gick den stollen och lade sej att somna alldeles intill vår drottning där hon sussade så sött på mossig bädd..."
Oberon: "Så kostligt! Bra, bra! Jag vill se vad som händer när hon vaknar."

"Bättre läxa kan hon inte få..."

"Jag droppar lite till. Se'n får hon allt se till att vakna ..."

När Titania vaknar får hon se Åsnan och blir häftigt förälskad.

"Begär ej att från denna lund dej skilja
du stanna ska, med eller mot din vilja.
Jag är en ande och min makt är stor.
Uti mitt land en evig sommar bor
och jag dej älskar, därför kom med mej.
Älvor, visa er och dansa i hans fjät med muntra hopp
och tumla för hans öga ner och opp.
Gå, plocka hallonbär och aprikos
och purpurdruva, fikon, mullbärsmos." 

"Kom, kom, sätt dej ner på denna blomstermatta.
Jag ömt ska dina kinder smeka
och kyssa dina långa glatta öron
och linda dem med blomsterkransar veka ...."

Teater i teatern 

För att hylla hertig Teseus på hans bröllopsdag har ett gäng hantverkare i staden samlats för att repetera en pjäs. Det ska bli det tragiska spelet om "Pyramis och Tisbe" och deras passionerade kärlekssaga. Förutom de två älskande finns tre roller att spela: Muren, Månen och Lejonet. Timmermannen Petter Kvitten agerar som Prolog och regissör.
 

Snut, Flöjt, Snugg, Magerman, Botten, Kvitten

Kittelflickaren Tomas Snut: "Jag ska ryta som ett lejon..."
Snickare Snugg: "Hur spelar man månsken??"

Kvitten:      - Frans Flöjt, blåsbälgsflickaren, är han här?
Flöjt:          - Här, Petter Kvitten.
Kvitten:       - Ni får ta Tisbes roll.
Flöjt:           - Vad är Tisbe för slags karl?
Kvitten:        - Det är en fröken, som Pyramis ska älska.
Flöjt:            - Nej, för tusan! Låt mej inte spela  fruntimmer ...
Kvitten:        - Jo, ni ska spela Tisbe. En kvar, mästerskräddare Magerman. 
                     Ni får spela muren.
Flöjt:            - Kan man spela en mur?
Magerman:      -  Jag kan spela mur. Jag behöver ju bara ha lite kalk, eller lite lera, eller lite grovrappning på mej för att affischera mej vara mur. Fast, det bästa är nog att ta ett tyg. Jag har tyg!

"Mina fingrar kan jag hålla så här och genom den sprickan kan ju Pyramis och Tisbe viska..."

När kärleksparen försonats och återvänt till staden blir det tre bröllopspar. Man bänkar sej för att se teater.
Hippolyta: "Ja, kära nån ... vad ska detta bli? Snälla du, måste vi verkligen genomlida detta? Jag tycker nog att...Du Teseus...Du, om man tänker efter..."
Teseus: "Jo, vi vill höra detta. Det är ju vackert att dom vill uppvakta oss. Ingenting bör tagas illa upp som är en gärd av enfald och trohet."

"För in dem. Jag vill se den här pjäsen."

Så börjar spelet!
Kostymer är fixade och vissa roller är bytta. Månen har blivit Muren. Den store skådespelaren Botten håller ännu krampaktigt i sitt manus, men det får gå ändå.

Tisbe deklamerar med känsla:

"O Mur, du ofta har min suckan hört
då från min Pyramis du skiljde mig
och mina körsbärsläppar ofta rört
med kyssar sten och murbruk uti dig ..."
 

Pyramus: "Jag ser en röst, i springan vill jag titta om jag kan höra Tisbes anlete...Tisbe...Tisbe" Tisbe: "Jag tror det är min vän. Hur honom hitta? Jag måste titta."

Nu blir det stor dramatik! Ett lejon rusar in, river muren och anfaller Tisbe, som flyr. Botten kör efter manus, men upptäcker vad som skett och tror att Tisbe är...död.
Pyramus: "Var är min älskling? Se, Muren har rasat...Tisbe, är du där?
O dunderslag, jag arma jag! Vad grymma öden här..."

Pyramus: "Ut svärd, djupt i min barm att gå - till vänster här där hjärtat är. Så dör jag, så så så"

Muren har fallit och så även Pyramus. Men nu kommer Tisbe tillbaka:

"Du sover vän?
Vak upp igen!
Min duva, har du dött?
Död. Död. Ditt rum
blir graven, slumra sött.
Din liljemun, din näsa rund,
och din gullvivekind
allt är förbi, förbi, förbi...
Nu tunga, tig
svärd, blotta dig
och sarga barmens snö.
Slå mig ihjäl! Gott folk farväl!
Adjö, adjö, adjö."

Puck:
"Om vi skuggor er misshaga
o, så låten bli att klaga.
Tron att i en slummer blott
för ert öga syner gått
och att detta skuggspel här
blott en dröm, en villa är"

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

12.01 | 18:40

Hej Carina! Så kul att du är intresserad av teater. Eftersom jag inte vet din ålder, kan du kontakta Lena Landgren, 0703-179542, el. lena_landgren@hotmail.com.

...
10.01 | 18:15

Hej undrar om det finns någon teatergupp på kvällarna man kan vara med i carina

...
07.04 | 12:35

Hej! Tack för att ni är intresserade av vår teater. Jag har själv inte läst magasinet, men ska kolla detta. Våra föreställningsdagar är 26-27/5, 2-3/6, 16-17/6.

...
04.04 | 21:30

Hej, vi planerar att gå med den 9/6 som det är en föreställning enligt jubileumsmagasinet. Men enligt hembygdsparkens kalender är där inget den 9e och 10e juni?

...
Du gillar den här sidan